Inre & yttre rum

Jag har växt upp med en sökande pappa. När vi var små började han intressera sig för spiritualitet och meditation och han lärde mig och mina syskon att man kan skapa sig ett inre rum som man sedan söker upp vid meditation – en plats i sitt inre som man bygger av element som får en att må bra och känna sig lugn och trygg.

Mitt inre rum var en lund. Där fanns lövträd och när jag såg mig omkring så var det alltid sånt där filmiskt motljus, som i Call me by your name och det sken gult och vitt så som solen gör på sensommaren eller runt medelhavet. Jag vet inte hur gammal jag var, men kanske sex eller sju då.

Sen har livet rullat på. Jag tror aldrig att jag har sökt mitt inre rum ute i verkligheten – har inte tänkt att det gick eller att det var något som skulle ha en poäng och jag hade fullt upp med annat – ägnade inte det där mjuka sköra inuti en tanke. Jag levde rövare ibland, följde intuitionen blint in i galna kärleksaffärer, kastades hit och dit av livet på gott och på ont. Jag reste, jobbade och växte upp. Sen plötsligt kom en dag när något bara vände. Jag tror många, kanske alla, råkar ut för detta någon gång i livet och det händer på oändligt många olika sätt, men i alla fall – den där dagen, då tog festen slut.

Det var inte bara det att det inget var kul längre – jag kunde inte göra sånt som jag hade gjort förr. Jag hade blivit trött, utmattad, ömtålig, förvirrad. Tiden gick långsamt och samtidigt snabbt. Egentligen tror jag att det var en process på år, men det kändes plötsligt.

Jag har inte för avsikt att göra bloggen till en historia om min hälsoresa – för det är det inte – detta handlar om trädgård och konst – detta är en passion – men man skulle kunna säga att hälsan har kommit som en slags positiv biverkan – något jag tacksamt tar emot men inte förväntat mig, men absolut inte kan blunda inför. För faktum är att den här trädgården lyft mig med sina mjuka gröna fingrar ur en depression. När jag klev in på den här torra och övervuxna tomten i juni 2023 så lades en bit av mitt inre pussel ute i världen. Det låter så jävla klyschigt, som kärlek vid första ögonkastet och jag tror inte på det – det är fiktion – men det var fan det det var.